I Västerås har en modell för skolbiblioteksutveckling tagits fram de senaste åren. Samtliga grundskolor i kommunen har genomgått en medveten upprustning av sina skolbibliotek. Målet för satsningen har uteslutande varit riktat mot kunskap och lärande via skolbiblioteket.

Innehållet i skolbiblioteksverksamheten har varit koncentrerat mot – först och främst – läsfrämjande och informationssökning. Satsningen, som även dokumenterats i boken Framtidens skolbibliotek - Den glada boken av Helen Öberg & Anne Ljungdahl (BTJ Förlag, 2009), har ändå behövts verklighetsanpassas för den förändringstid samhället nu befinner sig i. Intressant att notera är vilket utrymme som ändå vigs åt just läsfrämjande. Vikten av läsning och framför allt lusten som motor till det eviga läsandet ligger varje skolbibliotekarie varmt om hjärtat. Här börjar nämligen allt.

Då jag nyligen föreläste på en skolbibliotekskonferens i Stockholm, slog det mig att startfältet för dagen, för första gången på länge, var en blandning av skolfolk. Lärare, IT-ansvariga, projektledare, utvecklare på Skolverket och skolbibliotekarier. Effekten av det lät inte vänta på sig.

Samtal, idé- och erfarenhetsutbyten och kontakttaganden pågick under hela konferensen. Kanske i första hand på grund av att vi vanligtvis inte ses på den gemensamma arena som dagen den här gången bjöd på. Vi är vana att sorteras in enligt ”stuprörsmodellen”. Lärare för sig och skolbibliotekarier för sig, med inslag av skolans IT-entusiaster. Det är nu därför mycket tillfredsställande att se hur nya kontakter knutits, hur även möten bokats in för vidare samtal. Allt utifrån övertygelsen att gemensamma nämnare och möjligheter vinner över olikheter och täta skott.

Allting handlar nämligen i grunden om samma sak – kunskap och lärande!
Därför kommer vi från och med nu att söka oss till varandra. Det ger så mycket mer. För alla oss i skolans värld. Lärare som elever.

Västerås-modellen visar på samma sak. Vi behöver vara fler än den ensamma skolbibliotekarien, eller den enskilda läraren, för att ro i hamn det gigantiska uppdraget – att anpassa skolan till det övriga samhället. I framtiden ska vi skolbibliotekarier, med skolans rektor i ryggen, istället se till att vi, tillsammans med skolans lärare och IT-ansvariga, skapar den skola som samhället kräver.

Vi behöver därför från och med nu satsa allt krut på fas ett – läsning, läsning och åter läsning. Först då kan vi på allvar närma oss det andra området – informationskompetens och digitaliserat lärande.

Skolbibliotekets själ lever nämligen genom läsning och lust. Lust till kunskap och lärande!

Av Fredrik Ernerot